Sveket från Norrbotten

Då har det hänt, fastän det var väntat så känns det som en blixt från klar himmel. Teatern har länge varit skyddad från marknadskrafternas vulgära destruktivitet men nu verkar även den eran vara förbi. Norrbottensteatern väljer att agera Judas och inleder ett samarbete med LRF som kommer att sätta upp en monter i foajén i anslutning till Norrbottensteaterns uppsättning av Grabben i graven bredvid.

Teaterchefen Karin Enberg har tidigare samarbetat med LKAB, ett samarbete som hon påstår möjliggör för barnen i regionen att se gratis barnteater. Hur detta fungerar verkar vara höjt i dunkel eftersom Karin Enberg samtidigt påstår att företagssamarbetena inte handlar om pengar utan att de sponserintäkter teatern får endast är en droppe i havet.

Karin Enberg hävdar att de inleder dessa samarbeten för att nå nya publikgrupper från alla olika samhällsklasser. Vilka publikgrupper är det Karin Enberg vill nå? De köpstarka, de som kan tänka sig gå på teater om de får företagsbiljetter med en egen loge? Är det denna grupp Karin Enberg vill nå? I så fall är det kanske dags för Karin Enberg att se över sitt karriärsval och kanske istället söka sig mot event-marknaden, där brukar de värdesätta liknande visioner.

Norrbottensteatern får anslag från kommuner, landsting och staten  som borde täcka deras utgifter, men enligt Karin Enberg handlar det inte om pengar. Denna punkt är den enda som jag kan enas med Karin Enberg om. Nej det handlar inte om pengar, det handlar om så väldigt mycket mer. Under föra seklet lade arbetarrörelsen grunden för ett kulturliv som skulle vara tillgängligt för alla och fredat ifrån kommersiella intressen. Ganska vettiga principer kan tyckas, men Karin Enberg håller inte med utan tycker att de kan vara lite spännande att släppa lös kommersiella krafter på teatern. Som ett första resultat blit att Norbottensteatern får en råmande plastko i naturlig storlek, specialbeställd från Polen i sin foajé...